Idag har jag sett Jesus!

Han kom och gick förbi nere på gatan utanför medicinkliniken med sin stav i handen. På sig hade han en lång cape med luva och jeans. Jag menar, han har välan anpassat sig till 2000-talet?!

Min kollega tyckte att vi kunde bjuda in honom på lite bröd och fisk, men trist nog hade jag redan meckat i mig hela fiskburgaren till lunch… Den var väldans smaskig förresten. Så om någon undrar var Jesus håller till idag kan jag berätta att han eventuellt besöker O-ringen. *nickar*

Cykel cykel

Efter jobbet har jag roat mig med att titta på Mårran när hon cyklade cirka 1,5 miljoner gånger fram och tillbaka på vår lilla gata. Med en cykel med pyspunka på framdäcket. Hon far fram och tillbaka i evigheternas evighet. Storebror däremot, han är allergisk mot cyklar säger han. Han kan cykla om han vill, men vill – näpp det vill han inte.

På jobbet hade jag en suckochstöndag. Först lyckades jag skanna in dubbelsidiga papper som enkelsidiga i Comprima – vilket gör att jag måste ha fatt i någon med behörighet att plocka bort dem – hon och jag har en telefondejt imorgon strax efter kl. 07:00. *nickar* Sen fick jag mitt outlookkonto och lyckades låsa det innan jag ens loggat in första gången (vi fick klara oss utan först, men eftersom jag inte får skicka COSMICs felrapporter till it-centrum med min skolmejl har vi fått en landstingsmejl också nu). Fick det upplåst och hejsan hojsan vägrade det – igen. Fick gå ner till den stackars ensamma it-kontaktpersonen på medicinkliniken (i vanliga fall kryllar det av dem, under några veckor nu finns det bara en) och det visade sig att det var Outlook det var fel på, inte min mejl. Sedan avslutade jag med en mastodontinskrivningsanteckning med en hel mängd njursjukdomsord jag inte var helt van vid – men den klarade jag (nog) felfritt. *nickar*

Efter den dagen var det faktiskt ganska skönt att stå ute på gatan och dirigera Mårran när hon skulle vända och ta emot vad hon nu råkade bjuda på när hon cyklade förbi. 🙂 Men så jäkla spännande är jag inte… 😉

Autopilot

Hmm, om mina fingrar fick skriva på autopilot nu skulle det troligen bli något i stil med:

Status

Allmäntillstånd    Gott och opåverkad.

Munhåla och svalg     Ingen rodnad eller beläggningar.

Sköldkörtel     Ingen struma.

Lymfkörtlar     Inga adeniter palpabla på hals, supraklavikulärt eller i axiller.

Hjärta     Fysikaliskt utan anmärkning.

Lungor     Fysikaliskt utan anmärkning.

Blodtryck     blabla/blabla mm Hg

Puls     blabla slag/minut. Regelbunden.

Buk     Mjuk och oöm. Inga palpabla patologiska resistenser.

Neurologiskt     RLS 1. Finger-näs- och knä-hälförsök utan anmärkning. Grasset och romberg utan anmärkning. Ingen muskelatrofi, inga fascikulationer. Rutinsenreflexer utlösbara och sidolika. Ingen babinski. Och så vidare, och så vidare.

Någon vecka till och jag kan skriva det baklänges också. 😉

Imårrn

…är det barnens sista dag på förskolan/fritids  innan semestern!

Den här veckan har de varit på samma ställe och lyckan har varit total. Wille var så glad i måndags att han ”tatuerade” Mårran i hårbotten med en tjock grön tuschpenna. 😉 Och Mårran bossar med sin storebror – och med Lille-T som går på hennes vanliga förskola.

Undrans vad den där ungen ska bli när hon blir stor? Überbåss kanske… Eller bestämmare… Wille ska bli professor säger han. *nickar*

Underligt

Måste säga att det känns liiiite underligt när folk kommer och frågar MIG om råd och om hur de ska göra med saker och ting. Det händer nämligen numera på ”jobbet”. Och hittills har jag lyckats motstå frestelsen att vända mig om för att se vem de pratar med egentligen. 😉

Det är helt klart skillnad den här veckan när jag har ”hand om” hela mottagningsdelens anteckningar, men samtidigt är det superduperkul! Och jag älskar mina stämplar! *ler generat* Fördelen med att införa ett datoriserat journalsystem är att det krävs en extra stämpel. En skannatstämpel som ska användas på alla inskannade papper. *nöjd*