Han kom och gick förbi nere på gatan utanför medicinkliniken med sin stav i handen. På sig hade han en lång cape med luva och jeans. Jag menar, han har välan anpassat sig till 2000-talet?!
Min kollega tyckte att vi kunde bjuda in honom på lite bröd och fisk, men trist nog hade jag redan meckat i mig hela fiskburgaren till lunch… Den var väldans smaskig förresten. Så om någon undrar var Jesus håller till idag kan jag berätta att han eventuellt besöker O-ringen. *nickar*
Efter jobbet har jag roat mig med att titta på Mårran när hon cyklade cirka 1,5 miljoner gånger fram och tillbaka på vår lilla gata. Med en cykel med pyspunka på framdäcket. Hon far fram och tillbaka i evigheternas evighet. Storebror däremot, han är allergisk mot cyklar säger han. Han kan cykla om han vill, men vill – näpp det vill han inte.
På jobbet hade jag en suckochstöndag. Först lyckades jag skanna in dubbelsidiga papper som enkelsidiga i Comprima – vilket gör att jag måste ha fatt i någon med behörighet att plocka bort dem – hon och jag har en telefondejt imorgon strax efter kl. 07:00. *nickar* Sen fick jag mitt outlookkonto och lyckades låsa det innan jag ens loggat in första gången (vi fick klara oss utan först, men eftersom jag inte får skicka COSMICs felrapporter till it-centrum med min skolmejl har vi fått en landstingsmejl också nu). Fick det upplåst och hejsan hojsan vägrade det – igen. Fick gå ner till den stackars ensamma it-kontaktpersonen på medicinkliniken (i vanliga fall kryllar det av dem, under några veckor nu finns det bara en) och det visade sig att det var Outlook det var fel på, inte min mejl. Sedan avslutade jag med en mastodontinskrivningsanteckning med en hel mängd njursjukdomsord jag inte var helt van vid – men den klarade jag (nog) felfritt. *nickar*
Efter den dagen var det faktiskt ganska skönt att stå ute på gatan och dirigera Mårran när hon skulle vända och ta emot vad hon nu råkade bjuda på när hon cyklade förbi. 🙂 Men så jäkla spännande är jag inte… 😉
Inte bara ont utan ONT. ONT. I. Magen! 😦
Återkommer om jag överlever. *ynkar och släpar med värmedynan till soffan*
Wille kom just och bad mig gå in på någon spelsida han hört talas om. Hans engelska uttal är det lite si och så med, så jag hajade inte riktigt stavningen, vilket jag sa och fick till svar:
Men då får du ju ljuda då!
Ord och inga visor minsann…
Hmm, om mina fingrar fick skriva på autopilot nu skulle det troligen bli något i stil med:
Status
Allmäntillstånd Gott och opåverkad.
Munhåla och svalg Ingen rodnad eller beläggningar.
Sköldkörtel Ingen struma.
Lymfkörtlar Inga adeniter palpabla på hals, supraklavikulärt eller i axiller.
Hjärta Fysikaliskt utan anmärkning.
Lungor Fysikaliskt utan anmärkning.
Blodtryck blabla/blabla mm Hg
Puls blabla slag/minut. Regelbunden.
Buk Mjuk och oöm. Inga palpabla patologiska resistenser.
Neurologiskt RLS 1. Finger-näs- och knä-hälförsök utan anmärkning. Grasset och romberg utan anmärkning. Ingen muskelatrofi, inga fascikulationer. Rutinsenreflexer utlösbara och sidolika. Ingen babinski. Och så vidare, och så vidare.
Någon vecka till och jag kan skriva det baklänges också. 😉
…är det barnens sista dag på förskolan/fritids innan semestern!
Den här veckan har de varit på samma ställe och lyckan har varit total. Wille var så glad i måndags att han ”tatuerade” Mårran i hårbotten med en tjock grön tuschpenna. 😉 Och Mårran bossar med sin storebror – och med Lille-T som går på hennes vanliga förskola.
Undrans vad den där ungen ska bli när hon blir stor? Überbåss kanske… Eller bestämmare… Wille ska bli professor säger han. *nickar*
Måste säga att det känns liiiite underligt när folk kommer och frågar MIG om råd och om hur de ska göra med saker och ting. Det händer nämligen numera på ”jobbet”. Och hittills har jag lyckats motstå frestelsen att vända mig om för att se vem de pratar med egentligen. 😉
Det är helt klart skillnad den här veckan när jag har ”hand om” hela mottagningsdelens anteckningar, men samtidigt är det superduperkul! Och jag älskar mina stämplar! *ler generat* Fördelen med att införa ett datoriserat journalsystem är att det krävs en extra stämpel. En skannatstämpel som ska användas på alla inskannade papper. *nöjd*
Leopardsnigel och sommarjobb. Nödvändigtvis inte ihop.
Jag jublade lite över något helt fantastiskt för ett tag sedan. Utan att säga vad.
Nu kan jag inte hålla tyst längre!
Jag har en vän. En vän med igenkorkade äggstockar. Totalt igenkorkade. Fertilitetsläkarens dom var inte så kul. De valde att adoptera. Världens underbaraste tjej blev resultatet.
Så för ett tag sedan började vännen må dåligt – och svimma hitan och ditan på jobbet. Inte helbra när man jobbar inom sjukvården. För säkerhets skull gjordes ett graviditetstest innan läkarbesök för att klura på vad svimningarna berodde på. Och det var positivt! Utomkveds var första tanken, men efter ett besök på KK visade det sig att det omöjliga skett – ägget hade passerat där det inte fanns någon passage alls! Nytt besök för ultraljud i v. 10 – och hejsan! Det är 2 stycken omöjlingar där inne!
Visst är det coolt?
Och nu har de världens mest stolta blivande storasyster som går omkring och frågar alla med bebis i magen hur många de har där inne. För hennes mamma – hon har minsann två!
Nya smileysar! 😮
Förvirrelser 