Idag har vi spenderat ett par timmar i badhuset. Efter att man badat ska det självklart bastas.
Inne på herrarnas:
Pappan och Wille sitter och småpratar. Så reser sig Wille, sträcker lite lojt på sig och utbrister:
Nähä, nu måste jag gå och pudra kängurun!
Grabben skuttar helt oberört iväg till toaletten. Inne i bastun är det knäpptyst… …sen följer ett unisont gapskratt från alla vuxna. Kvar satt pappan och fick lite diskret förklara att Wille samlar på den typen av uttryck. 😀
I bilen har familjen lyssnat på ”Hon är ihop med en insekt” – Wilmer X. När vi kommer hem hör jag Mårran och Wille i hallen när Wille hjälper Mårran ta av skorna.
Wille: Hehe, gift med en insekt! Lova att du aldrig gifter dig med en insekt!
Mårran: Fnys, nähädu det skulle jag aldjig göja!
Wille: Bra, för då skulle du ju inte få barn utan insektslarver. Äckligt!
Ja, det finns mycket man ska tänka på vid val av partner.
Wille och Mårran sitter framför kaminen. Wille försöker krama sin syster varpå hon väser tillbaka:
Jag är inget gosedjur!
Det är inte lätt att vara kärleksfull storebror alla gånger.
Mamman är ute i köket och stökar. Katterna Figge och Selma tävlar om vem som kan välta mamman först i sina försök att tigga sig till en påse blötmat. Ja, de är lite knasiga de där 2 och kan absolut inte äta blötmat i varsin skål, de ska dela. Eftersom jag är så galet snäll serverar jag så klart en påse mat (eller ja, det kan ju också vara som så att jag är rädd om livhanken och helst hoppar över brutna armar eller ben). Ut i köket kommer Mårran.
Mmmm, mamma det luktaj fjukost häj!
Undrans hur man ska tolka det?
Mårran är febrig och mamman är hemma och vårdar. Vårdar med isglass och fri tillgång till Barnkanalen, vilket Mårran är hejdlöst nöjd med. Eller ja, till dess ”Mumintrollet” börjar i alla fall. Det visar sig nämligen att Mumintrollet drömmer en mardröm. Om Mårran!
*fnys* Men mamma, jag äj ju inte fajlig! Och inte sej jag ut så DÄJ hellej!
Det blev till att byta till Musses klubbhus på Playhouse Disney…
Mårran leker med dockan Karin. Helt plötsligt blir jag involverad som barnvakt eftersom Mårran tydligen behöver hämta Skrållan på förskolan.
Mårran: Nu taj du ojdentlig hand om Kajin! *spänner ögonen i sin mamma*
Mamman: Jadå, det lovar jag!
Mårran: Och så lovaj du att inte slå henne och puttas!
Mamman: Men alltså, hallå! Inte brukar jag väl vare sig slåss eller puttas heller?
Mårran: *fnys* Men, nu pjataj jag faktiskt med Kajin!
Frågan är om den här mamman vågar vara barnvakt åt en så våldsam Karin…
Idag när vi kom hem hade Mårrans hårsnodd trillat bort. Alltså fixade jag en ny hög tofs. I hallen. Pappan försökte ta sig förbi så han kunde gå ut i köket och frågade lite fint om vi inte tyckte att vi var lite ivägen.
Som den snälla och hjälpsamma mamma jag är lärde jag Mårran att säga ”Men, det är ju ingen väg här, den är där ute.” och peka ut genom köksfönstret.
Pappa, jag vet ju hur jorden kom till för det var en massa partiklar och plus och minus och så. Och sen, sen kom big bang, men hur kom alla färgerna till? Och alla ord?
Efter att Mårrans mandlar förminskats och en körtel bakom näsan plockats bort är tanken att hon ska ta det lugnt i 2 veckor. Inget springande och inget dansande har doktorn förklarat för Mårran.
Detta skulle vara nååågot lite lättare om pappan lät bli att tävla med Mårran om vem som kommer först till sängen när det är dags för Mårran att sova. Yttepytte lite, eller så.
Där har jag visst hamnat nu. Borstning och rufsning verkar vara den här frisörens specialitet. Tänker hon fortsätta länge till kan landstinget använda mig som reservkraftverk vid ett eventuellt strömavbrott. *tror*
