Dagens mest spännande…

– Mårran och jag gick hem. Det åskade lite och småregnade. Mårran hade regnjacka och jag vanlig jacka. Skorna vägrade hon och hon tyckte minsann att jag kunde gå bar(n)fota jag med, så sagt och gjort. Finns det något trevligare för fötterna än att få gå på småsliten sammetslen asfalt? Klart det gör, men oooh vad det är trevligt.

– Väl hemma upptäckte vi att vi fått en avi från cdon. Har handlat doppresent till Mårrans och Willes kusin som ska dopas på söndag. Råkade ramla ner lite annat smått och gott också, så just nu tittar Wille på ”Kalle och chokladfabriken” (eller Kalle Wonka som Wille envisades med att kalla den 😀 ).

– Mårran har hostat hela natten – så jag är trött på gränsen till medvetslöshet. Tjihooo! Blir nog till att spela in ”Morden i Midsummer” ikväll – jag somnade mitt i förra veckan, och då var inte i närheten av hur trött jag är idag… 🙄

Hur spännande är jag i %?

I dag har jag börjat på sommarens första epikris. Spännande va? Innan har jag skrivit mottagningsanteckningar, men nu har vi nått upp till 0-visionen och hade på eftermiddagen inget kvar att skriva. *nöjd*

Så nu är det dags att skriva avdelningsanteckningar, d.v.s. mestadels epikriser.

Så spännande är jag just nu. Utöver det har vi svinkallt uppe på avdelningen, så det känns oerhört skönt att få komma ut i solen efter jobbet.

Gott!

I kväll har vi ätit efterrätt. Kladdkaka med polkagrisfluff till. *nickar stolt* Det var superduperjättegott! Wille sa först att ”mamma, det här har du lyckats riktigt bra med!” men sen när jag sa va ändrade han sig snabbt till att det var perfekt, haha. Vet inte om han trodde att jag skulle köra ner tallriken i halsen på honom när han inte sa perfekt, men jag hade bara inte hört exakt vad han sa första gången. 😛

Och för den som inte vet vad fluff är kan jag berätta att det är grädde med valfritt jox nedsmält i. Till polkagrisfluff hade jag laktosfri grädde (just den paketen vi hade hemma var på 2,5 dl) och lite mer än ½ polkagris som jag slog sönder med köttyxan. 😀 Ja, vi använder inte köttyxan till kött, så något vettigt ska man väl ha den till. 😉 Allt i en gryta och sedan svag värme och röra tills allt smält ihop. Vips in i kylen och låt stå minst 6 timmar, gärna över natt (här blev det 6 timmar, men vårt kylskåp är ganska kallt, haha). Sedan vispas det som vanlig grädde. Om man smält ner något chokladigt blir det fluffigt gojs, har man smält ner något geleigt modell ahlgrens bilar blir det lite mer som smörkräm i konsistensen.

Funkar att smälta lite av varje – något som INTE blir bra är typ kexchoklad och annat med kexbitar i. Går att använda som tårtfyllning, spritsa ovanpå muffins eller som i vårt fall – ihop med kladdkaka. 😀

Plöster

Mårran har ett plöster (jaja, en del hävdar att det heter plÅster, men enligt Mårran är det plöster, så det så! ) på sitt knä. Jag frågade vad som hänt och fick veta att hon ramlat på falten på förskolan när de sprang med dockorna.

Utöver det funderar jag febrilt över vad jag ska fota till temat ”100” av de 365. Hjärnsläpp helt enkelt. *sucka*

Förvirrat

Japp, i dag har det varit mer förvirrat än vanligt. Papper i plastmappar utan tillhörande diktat (parkerade i hållaren för papper som ska skannas ihop med ett diktat) – diktat med små ord som fattades lite här och var – en strejkande skanner (eller ja, hela Comprima strejkade först, sedan enbart vår skanner) – en telefon som glömt till vilken basstation den hörde (smiiidigt att bara it-nissarna har bruksanvisningar till dem, annars hade jag lätt kirrat den biten åt syrrorna) – en stämpelklocka som inte tyckte att vi skulle gå hem.

Men jag lyckades i alla fall köpa världens godaste tomatbröd på lunchen. 3 limpor! OCH – Wille åt utan att gnälla över att det inte var (läskig) Skogaholmslimpa. *jublar* Oftast när jag köper vettigt bröd på konditori gnölar han och vägrar äta. Och som kommentar till att ”mitt” bröd minsann är nyttigare och utan konserveringsmedel brukar jag få höra:

Men, jag tycker OM Skogaholmslimpa, och förresten så VILL jag bli konserverad. Så det så!

Den förlorade sonen…

…kom hem i går. Maken fick en rapport från farmor och farfar. Wille hade inte saknat sina föräldrar ett endaste dugg, men fått darrig underhaka när han pratade längtansfullt om sin syster. Syskonkärlek är för sött!

I dag på morgonen var Mårran lite gnällig när vi försökte väcka henne. Maken gav upp henne och gick och väckte sonen, varpå Wille fullkomligen flög över till Mårran glatt hojtandes att han saknat henne. Mårran vaknade blixtsnabbt, satte sig upp och gastade att  han skulle komma och ligga på hennes arm. Sedan kramades de. Hårt.

Och Tusse katt är nöjd igen – flocken är samlad. *nickar*