Om när mamman nästan dog…

I går var jag ute och sprang. Jag sprang (eller ja sprang och sprang – jag blandar mellan att gå och springa efter förmåga) den vanliga rundan (som inte är någon runda alls eftersom jag springer 17 minuter rakt ut på en grusväg och sedan vänder och springer 17 minuter tillbaka).

Så när jag har vänt och är på väg hem igen ligger det en s n o k på grusvägen. Det var väldigt nära en plötslig död kan jag säga. Fobi, vem jag? 😦

Annonser

Så var det det här med att springa då…

Det kändes som att det gick trögt i dag. Jag hann inte lika långt som jag brukar på mina 34 minuter. Det kan i och för sig bero på att jag sprang på lite för tom mage. Eftermiddagens mellanmål bestod av 3 stycken små chokladbitar (2 stycken Geisha och 1 Fazer – sådana som är som kolor i storlek alltså). Kroppen hojtade liksom ”Hallååå du nästan dör svääääältdöden, sluta springa!”. Dessutom fick jag lite håll trots att det gått åtminstone 2½ timme sedan de där förbaskade kolorna (eller jag menar så klart strokeprofylaxen *nickar entusiastiskt*). Jag hade i och för sig slängt i mig en näve fluortabletter också. En näve? Jo, jag kanske överdrive lite, lite, lite. Typ så här: *måttar mellan pekfingret och tummen* Det var väl snarare 2 fluortabletter då.

När jag väl kom hem visade det sig att medelhastigheten var högre än tidigare, så jag sprang tydligen fortare än vanligt fast i korta intervaller eller något åt det hållet. Kan man bli superproffs på att springa skitkort fast ganska fort när man väl springer tro?

Strykjärn

Idag har vårt strykjärn fått motion. Svärmor har varit här nämligen och hon ser det som sin plikt att hjälpa till med strykningen eftersom ”vi har det så svårt” nu när jag går i skolan. *himlar lite med ögonen, tacksamt, men i alla fall*

Det lite roliga i det hela är att här stryks ingenting i vanliga fall – särskilt inte just nu när vi renoverar vårt sovrum. Eftersom vi renoverar sovrummet är vi garderobslösa just nu – sängen bor nere i biblioteket… Tja, får väl hoppas att svärfar spenderar all sin vakna tid här så sovrummet blir klart någon gång – innan dess har jag ingenstans att göra av de fina högarna med nystrukna kläder. 😉

William har fått några mysko utslag runt munnen… Så imorgon får vi nog ringa vårdcentralen. Jag vill gärna veta vad det är och hur de ska behandlas. Vattkoppor har han ju redan haft – 2 gånger – så det kan det inte vara i alla fall. Eller nja, får han det en tredje gång får vi åka till syrran i Lux och kräva vaccination. ;D

Huliganbarnen på förra årets julkort: