Min son, uppfinnaren

Wille började på fritids i höstas. På fritids har de en snick, vilket inte finns på någon av förskolorna. Wille bor i snicken!

Nästan varje dag har han med en ny uppfinning hem, uppfinningar av varierande storlek – en del får knappt ens plats i bagaget på vår Volvo-kombi. Uppfinningar som han förklarar funktionerna på in i detalj. Bland verken hemma finns bl.a. en magnethittare (om någon undrar vad man ska ha den till, så är den bra för att hitta alla magneter som dräller i leksakslådorna – jodå, finns öööh typ inga sådana i leksakslådorna här hemma, men i alla fall) och en toppenbra flugdödare (en planka med spikar som sticker upp, tanken är att flugorna ska flyga på dem i full fart och dö av att spetsas på spikarna ^^ ).

Så kom då maken till fritids en dag och möttes av Wille och en ny uppfinning, den här:

Följande dialog utspelar sig:
M – Oj, vad har du gjort för uppfinning idag?
W – Men det ser du väl, *suck* det är en råttfälla ju!
M – Jaha, en råttfälla – hur fungerar den?
W – Jo, råttorna springer in här i öppningen, och så fastnar de på spikarna och skruvarna och då dör de! *nickar* Och OM de lyckas ta sig förbi allihop fastnar de på tejpen längst ner, och då dör de i alla fall!

Bilder på insida och undersida, den gröna glittriga piprensaren har han satt dit för att piffa till råttfällan lite. Jodå, han tänker både på funktion och estetik min son.