Någon som minns Willes morotshistoria?

Så här såg han ut efteråt i alla fall. 🙂 Tack och lov läkte det fint utan läkarkoll, även om jag gissar att det egentligen nästan var ett gränsfall. Typ. Mamman kom hem från jobbet först när det slutat blöda (för tredje gången). För den som inte minns, eller är (o)lyckligt ovetande  —> MOROTSSHISTORIA!

Annonser

Sållry

Är hopplöst tyst för tillfället. Hemtentan from hell ihop med lite av varje förra veckan. Nu är jag ute på LIA (lärande i arbete) och Wille leker ”hur varm kan min mage bli när jag har feber – GÅR det att steka ägg på den?”. Tjohoo!

Komma ikapp

Har idag (och lite igår) roat mig med att försöka komma ikapp i 365-bildersutmaningen. Ligger liiiite liiite efter, men har en massa bilder på lager. Det är verkligen kul att bildbehandla, och jag känner verkligen hur jag saknar att ha tid för det. Kommer att bli mycket mer prioriterat sedan när skolan är klar. 🙂

Mårran har lekt, sjungit för sin mamma och vilat en del framför TV:n. Bullerbyn är bra när man inte mår helt prima. 😀

Panikanfall

Läggdags för Mårran. Så frågar maken ”Var är ankanpankan (ja, hon har döpt ankskrället till ankanpankan 🙄 😆 ) och filten?” och DÅ utbröt panik! Jag hade nämligen inte något minne av att Mårrans filt följt med hem från dagens läkarbesök. *stön* Jag tror hjärtat hoppade över åtminstone 3 slag trots att vi äger dubbla uppsättningar filtar. Och eftersom jag inte alltid tänker efter FÖRE lyckades jag skrika ett ”SKIT – jag tror filten är kvar hos doktorn!” varpå Mårran helförtvivlat ylade

Men mamma, VAD SÄÄÄÄJEJ DUUUU???

Maken, som är van vid mitt obefintliga minne gick en sväng till nedre våningen. Och hittade Mårrans filt på strykbrädan. DÅ kom jag ihåg att när vi kom tillbaka till bilen efter läkarbesöket envisades Mårran med att filten skulle åka i framsätet hem. Jag bar den in från bilen och hade så duktigt lagt den på strykbrädan. *suck*

Tack och lov byttes gråt snabbt mot fnitter när filten hamnat i Mårrans famn. Och ja, hon tyckte nog att mamman var lite vimsig. 😉