Någon som minns Willes morotshistoria?

Så här såg han ut efteråt i alla fall. 🙂 Tack och lov läkte det fint utan läkarkoll, även om jag gissar att det egentligen nästan var ett gränsfall. Typ. Mamman kom hem från jobbet först när det slutat blöda (för tredje gången). För den som inte minns, eller är (o)lyckligt ovetande  —> MOROTSSHISTORIA!

Sållry

Är hopplöst tyst för tillfället. Hemtentan from hell ihop med lite av varje förra veckan. Nu är jag ute på LIA (lärande i arbete) och Wille leker ”hur varm kan min mage bli när jag har feber – GÅR det att steka ägg på den?”. Tjohoo!

Komma ikapp

Har idag (och lite igår) roat mig med att försöka komma ikapp i 365-bildersutmaningen. Ligger liiiite liiite efter, men har en massa bilder på lager. Det är verkligen kul att bildbehandla, och jag känner verkligen hur jag saknar att ha tid för det. Kommer att bli mycket mer prioriterat sedan när skolan är klar. 🙂

Mårran har lekt, sjungit för sin mamma och vilat en del framför TV:n. Bullerbyn är bra när man inte mår helt prima. 😀

Panikanfall

Läggdags för Mårran. Så frågar maken ”Var är ankanpankan (ja, hon har döpt ankskrället till ankanpankan 🙄 😆 ) och filten?” och DÅ utbröt panik! Jag hade nämligen inte något minne av att Mårrans filt följt med hem från dagens läkarbesök. *stön* Jag tror hjärtat hoppade över åtminstone 3 slag trots att vi äger dubbla uppsättningar filtar. Och eftersom jag inte alltid tänker efter FÖRE lyckades jag skrika ett ”SKIT – jag tror filten är kvar hos doktorn!” varpå Mårran helförtvivlat ylade

Men mamma, VAD SÄÄÄÄJEJ DUUUU???

Maken, som är van vid mitt obefintliga minne gick en sväng till nedre våningen. Och hittade Mårrans filt på strykbrädan. DÅ kom jag ihåg att när vi kom tillbaka till bilen efter läkarbesöket envisades Mårran med att filten skulle åka i framsätet hem. Jag bar den in från bilen och hade så duktigt lagt den på strykbrädan. *suck*

Tack och lov byttes gråt snabbt mot fnitter när filten hamnat i Mårrans famn. Och ja, hon tyckte nog att mamman var lite vimsig. 😉

Släktträffen

Kom precis på att jag glömt berätta om den. 🙄

Lite stressigt och sådär innan vi kom iväg, men dit kom vi. Väl där var det bara att kliva ur bilen och börja ta i hand. Vi hälsade och hälsade. Maken hälsade dessutom lite extra, för han råkade hamna mitt i ett annat sällskap så han fick hälsa på alla som var med i det sällskapet också. Japp, han är artig min karl.

Hälsandet blandades med fotografering ”familjevis” – alltså pappa och alla hans kusiner fotades familj för familj. Och sedan fick varje kusin ett kuvert med instruktioner om hur de skulle hitta sina bordskamrater och tillika lagkamrater. Jag är tacksam att jag är kusinbarn, så jag slapp hålla ordning på något annat än mig själv. Och en Mårra. Det räcker.

Vi blev upphittade Mårran och jag och sedan var det dags att sätta sig till bords. Vid bordet serverades apelsinjuice i champagneglas. Champagneglas också till barnen. Det var lite vågat.

Förra släktträffen var Mårran 4 månader och en riktig kräkis – vi hade med mängder med ombyten till henne. Till hennes bror hade vi ett ombyte. Han var ju 4 år och inte lika kräkig, det slutade liksom när han började äta mat istället för bröstmjölk. I alla fall var det som så sist att här hemma sken solen – på släktträffen ösregnade det. Willes regnkläder var på förskolan. Dumt! Han fick instruktioner om att ta det lite lugnt eftersom antalet ombyten var begränsat. Jodå! Grabben blev kissnödig – alla toaletter var upptagna och mamman tog med honom ut i skogen. Det var Willes premiärkissande i skogen, så jag drog ner shorts och kallingar och instruerade honom att sikta så långt bort som möjligt. Vad gör Wille då? Jo, han gjorde en viktig upptäckt. Upptäckten? Att det går att kissa i cirkel om man viftar på snoppen som en propeller. Där gick första och enda ombytet. Dagen slutade med att grabben rusade runt i ett par badbyxor som vi lyckats gräva fram i bagaget.

Den här gången var jag klokare. Jag hade en hel väska med ombyteskläder till båda barnen. 4 ombyten var. Och regnkläder. Mårran hade behövt sina regnkläder redan när juicen serverades. Det var en släkting som serverade. En släkting Mårran inte kände och därmed morrade hon mest när han frågade om hon ville ha ett glas. Snäll som han var satte han ett glas på bordet och skulle gå vidare. Vad hände då? Jo, han stötte till det höga champagneglaset och vips var Mårran duschad. Gul! Hon var inte helt nöjd kan jag säga. Förhoppningsvis har hon glömt det hela nästa gång vi träffas. Det är ju 3 år tills dess.

Resten av släktträffen fortgick utan några större missöden. Tack och lov. 😀

Tråkig…

..var rätta ordet sa Bull!

Japp, jag adopterar landsting just nu. Och läser kurslitteratur. Och gör läxor med unge herrn i huset. Han har börjat få sådana nämligen. Läsläxa och matteläxa. Den här veckan har vi letat O-saker på en bild. Det var kul. 😀 Mårran letade också, och hon fattade galoppen precis. Alla skyltar på bilden med O i ordet hittade hon. Och så surade hon lite över att det inte fanns något O i äpple, men det är en annan femma. 😉