Om någon funderar över…

…om Mårran är feberfri och sådär så kan jag rapportera att så inte är fallet. Och rösten är lika borttappad som innan. Skitförkylning!

20121202-134426.jpg

Annonser

Frukostfunderingar

Mamman sitter och äter frukost när Mårran kommer och vill vara med.

Mamman: Ska jag bre ett knäckebröd åt dig? *låter som hon svalt en rasp*
Mårran: *nickar* Men mamma… …varför låter du sådär konstigt?

20121010-063735.jpg

En helt vanlig dag…

…hemma med Mårran innebär lite av varje.

Det innebär till exempel att man måste läsa en ramsa innan maten. Dagens ramsläsning leddes av Mårran. Hon hävdar också att den som leder ramsan är den som serverar maten till alla. (Jag får nog fråga personalen på förskolan om det verkligen ska VARA så här?!) I sann diktatoranda serverade hon sig själv först och utbrast sedan:

Ge hit din… …eh jag menaj, kan jag få din tallrrRRRrrrik (japp, Mårran tränar på bokstaven R) tack?

(Första delen modell Mårrdrake, andra med en väääääldig len röst.) Imorgon ska jag tack och lov återvända till jobbet och Mårran får leka diktator på förskolan igen. 😉

Och ska jag vara ärlig hade vi en väldigt mysig dag hemma med Skjållan, Kajin, låtsaskusinen Celie, Selma och låtsaskatten Amanda (som hann byta namn sisådär 4 gånger under dagen) utan några större diktatorsfasoner.

Den där Mårran

Mårran är febrig och mamman är hemma och vårdar. Vårdar med isglass och fri tillgång till Barnkanalen, vilket Mårran är hejdlöst nöjd med. Eller ja, till dess ”Mumintrollet” börjar i alla fall. Det visar sig nämligen att Mumintrollet drömmer en mardröm. Om Mårran!

*fnys* Men mamma, jag äj ju inte fajlig! Och inte sej jag ut så DÄJ hellej!

Det blev till att byta till Musses klubbhus på Playhouse Disney…

Det där med att opereras

Idag har Mårran blivit av med en körtel bakom näsan och fått mandlarna förminskade. Inne på uppvaket efteråt började Mårran vifta hej tjovilt (tur att hon var svårstucken och fick porten i foten) och gasta ”Jag vill heeeem, jag vill heeem! Jag VILL inte bli opejejad, JAG VILL HEM GENAST! LYSSNA på mig!” med lite lagom berusad stämma.

När mamman som krånglat sig upp i sängen och fått en vevande Mårra i famnen snällt berättade att operationen redan var klar lyckades Mårran bända upp ena ögat och blänga lite. En dos Ketogan och lugnet infann sig igen.

En lång tupplur, 3 isglassar och 2 glas saft senare var vi redo att peta på den nyinförskaffade prinsessklänningen och åka hem. Givetvis med ännu en isglass som färdkost. Någon förmån ska man väl ha? 😀

Och efter att ha hört andra patienters reaktioner i korridoren gissar jag att obligatorisk prinsessklänning efter operationer kan vara något att fundera på att införa…