Om att läsa

Mamman och Mårran ligger i Mårrans säng. Mamman läser god natt-saga för Mårran. När boken är slut och det är dags att sova försöker Mårran förhala det hela lite med att be om att mamman ska läsa liiiite till. Mamman är lite för lat för att orka hämta en till (kort) bok utan läser istället lite ur sin egen bok högt och säger efter ett tag att NU är det dags att sova.

Mårran: Snääääälla mamma, du kan väl ligga kvar och läsa för mig tills jag somnar?
Mamman: Jag kan ligga kvar. Och jag fortsätter läsa tyst i mitt huvud nu.

*Mårran ligger tyst en stund*

Mårran: Brukar pappa också göra det? Alltså, kan han också det? *förundrat*
Mamman: Göra vad?
Mårran: Jaaaa, läsa tyst i huvudet alltså!
Mamman: Ja, jo, det brukar han.

Jag undrar lite över vad hon har trott att vi har gjort med böckerna innan? Det där med att man kan läsa tyst för sig själv hade hon helt klart inte haft en tanke på att det ens skulle kunna vara möjligt. Det är inte lätt det där med att läsa. Eller i alla fall med att läsa tyst.

Karin

Annonser

Man inser att det är dags att färga håret…

…när dottern petar lite på en hårtest med kommentaren:

Mamma, kan inte du fixa till så att hela håret blir så där rött som det brukar vara?Självporträtt1