Om att ha en gammal, lite småvirrig katt

Det är inte alltid så lätt att vara en gammal katt. (För visst räknas 16 år som gammalt ändå?) Eller att vara kattkompis med den där katten om ni frågar Selma. I alla fall när Figge råkar bli uttråkad och glömmer att han är gammal och lite trött. Oftast spenderar han dagarna med att sova än här och än där, men när han blir uttråkad vill han leka! Då går han och ställer sig bakom Willes draperi och ylar tills Selma kommer dit. Det kan ta ett tag om hon råkar vara ute kan väl tilläggas, men skam den som ger sig. Här kan ylas ganska länge. Ibland har vi tur – då blir han trött och somnar ifrån ylandet. Oftast har vi inte tur. Då kan han väcka båda barnen om han blir leksugen när de somnat. Kommer Selma skuttar han fram och sedan springer han och gömmer sig under Willes säng och så börjar ylandet om tills Selma…. ja ni fattar!

Om att läsa

Mamman och Mårran ligger i Mårrans säng. Mamman läser god natt-saga för Mårran. När boken är slut och det är dags att sova försöker Mårran förhala det hela lite med att be om att mamman ska läsa liiiite till. Mamman är lite för lat för att orka hämta en till (kort) bok utan läser istället lite ur sin egen bok högt och säger efter ett tag att NU är det dags att sova.

Mårran: Snääääälla mamma, du kan väl ligga kvar och läsa för mig tills jag somnar?
Mamman: Jag kan ligga kvar. Och jag fortsätter läsa tyst i mitt huvud nu.

*Mårran ligger tyst en stund*

Mårran: Brukar pappa också göra det? Alltså, kan han också det? *förundrat*
Mamman: Göra vad?
Mårran: Jaaaa, läsa tyst i huvudet alltså!
Mamman: Ja, jo, det brukar han.

Jag undrar lite över vad hon har trott att vi har gjort med böckerna innan? Det där med att man kan läsa tyst för sig själv hade hon helt klart inte haft en tanke på att det ens skulle kunna vara möjligt. Det är inte lätt det där med att läsa. Eller i alla fall med att läsa tyst.

Karin