Om att ha en gammal, lite småvirrig katt

Det är inte alltid så lätt att vara en gammal katt. (För visst räknas 16 år som gammalt ändå?) Eller att vara kattkompis med den där katten om ni frågar Selma. I alla fall när Figge råkar bli uttråkad och glömmer att han är gammal och lite trött. Oftast spenderar han dagarna med att sova än här och än där, men när han blir uttråkad vill han leka! Då går han och ställer sig bakom Willes draperi och ylar tills Selma kommer dit. Det kan ta ett tag om hon råkar vara ute kan väl tilläggas, men skam den som ger sig. Här kan ylas ganska länge. Ibland har vi tur – då blir han trött och somnar ifrån ylandet. Oftast har vi inte tur. Då kan han väcka båda barnen om han blir leksugen när de somnat. Kommer Selma skuttar han fram och sedan springer han och gömmer sig under Willes säng och så börjar ylandet om tills Selma…. ja ni fattar!

Annonser

När man ligger i sängen…

…och nästan har somnat och en styck Selma kommer och kärleksfullt kör upp ett knippe morrhår i ens ena näsborre känner man sig inte riktigt lika kärleksfull tillbaka. Just sayin’.