Det känns bra det här

Sitter på bussen hem. Bussen glider hit och dit genom en rondell på väg ut ur stan. Samtidigt hörs chauffören i mikrofonen: Okej, jag hoppas ni alla har bältena på er!

Jag kan säga att han hatar att köra den här linjen – på vintern i alla fall.

20121218-170321.jpg
Obs! Det är inte dagens väglag på bilden – så såg vägarna ut i söndags.

Annonser

Om att planka på bussen

I går när jag stod på busshållplatsen utanför jobbet och väntade på att bussen skulle komma (*doh* det är väl typ vad man brukar göra på en busshållplats) så stod jag och hängde lite utanför busskuren och fipplade med telefonen. Jag tyckte att jag såg något i ena ögonvrån och tittade så det inte var någon närgången geting. Nädå, ingenting.

Så kom äntligen bussen, jag fiskade upp busskortet ur jätteväskan (som maken elakt kallar för ”det svarta hålet” – den är inte svart, den är grön *doh*) och tuffade på bussen. Blippade busskortet och gick och satte mig. Jag satte väskan på sätet bredvid för att kunna peta upp boken jag läser just nu (Stephen King – Duma key är boken och det är inte så mycket folk på bussen så man KAN ha väskan på sätet när man packar upp). Och döm om min förvåning – upp ur väskan flyger det en geting. Den var tydligen trött på Eksjö och för snål för att betala biljett…

Den skumma hjärnan..

…har varit igång igen.

Jag har sovit typ 1 timme i natt eftersom jag tydligen inte kan sova när ingen sparkar mig i ryggen och drar mig i håret. Jag är iväg på utvecklingsdagar med jobbet nämligen.

Jag lyckades i alla fall drömma att det var biträdande verksamhetschefen som körde bussen hem. Och han körde verkligen hem alltså och inte till jobbet. Och så klart iförd läkarrock.