Jag undrar…

…hur det kommer sig att Mårran mitt i middagen känner att hon bara måste ställa sig upp på stolen och sjunga ”Ekojje ekojje viftaaaar på haans faaaans” samtidigt som hon håller händerna i midjan och viftar på rumpan?

Jag undrar också hur det kommer sig att hon måste hålla händerna för ögonen när hon ber om mer tomat?!

Någon som vet? – Mårran gör det inte.

I dag var svärfar här för att mura upp lite till av murstocken i vårat blivande sovrum. Svärmor har sista tiden sickat med russinpaket var gång de träffar barnen – efter att jag hintat om att laktosintoleranta barn knappast har problem med förstoppning och att nötter kunde passa bättre skickade hon med nån liten påse med russin, nötter och torkade tranbär. Mårran surade – Wille mumsade! Underligt att hon surade egentligen, för hon är vääääldigt förtjust i cashewnötter annars. I dag var det bara bläää!

För att muntra upp alla som tycker att de har det lite spökigt hemma (som Mårran säger när det är stökigt) kommer en liten titt på vårt vackra sovrum:




Någon som röstar för att det är dags att dammsuga? ^^

Annonser

Strykjärn

Idag har vårt strykjärn fått motion. Svärmor har varit här nämligen och hon ser det som sin plikt att hjälpa till med strykningen eftersom ”vi har det så svårt” nu när jag går i skolan. *himlar lite med ögonen, tacksamt, men i alla fall*

Det lite roliga i det hela är att här stryks ingenting i vanliga fall – särskilt inte just nu när vi renoverar vårt sovrum. Eftersom vi renoverar sovrummet är vi garderobslösa just nu – sängen bor nere i biblioteket… Tja, får väl hoppas att svärfar spenderar all sin vakna tid här så sovrummet blir klart någon gång – innan dess har jag ingenstans att göra av de fina högarna med nystrukna kläder. 😉

William har fått några mysko utslag runt munnen… Så imorgon får vi nog ringa vårdcentralen. Jag vill gärna veta vad det är och hur de ska behandlas. Vattkoppor har han ju redan haft – 2 gånger – så det kan det inte vara i alla fall. Eller nja, får han det en tredje gång får vi åka till syrran i Lux och kräva vaccination. ;D

Huliganbarnen på förra årets julkort:

Falsklarm!

Yeey, Morrdraken höll sig feberfri. I morgon åker hon till förskolan. Däremot tror jag att Wille-bus får vara hemma en dag till. Han har inte så mycket till feber, men han beter sig inte som när han är frisk, så helbra mår han inte.

Han och jag stannar hemma i morgon – och sen är det tillbaka till verkligheten.

Jag har slurpat Kan Jang idag för att bli av med halsontet. Nu ikväll blev jag så trött på att halsen gör ont att jag bestämde mig för att ge igen – hällde i mig yttepyttelite Jägermeister. HA, det sved tillbaks på dumhalsen! ;D

Har också klippt till 180 små kort till mina medicinska termer – 180 kort av 2500. Tror jag önskar mig en sån där skärplatta eller så…

Ännu en dag…

…med flunsa. Tanken var att hullisarna skulle vara feberfria idag och på förskolan/förskoleklassen imårrn. Tanken gick just i stöpet tror jag. Febertermometern pekar på stigande. *gah*

Själv har jag ont i halsen och är igenkorkad i bihålorna. Trött på det här nu!

I dag har jag i alla fall lyckats börja göra mina ordkort. Har klippt till ett gäng och sitter nu och skriver kuliga rörelseapparatstermer modell abasi, adamantinom, bamburygg och brakium. Ligger fortfarande hopplöst efter, men på väg är jag. 🙂

Vette katten om jag ska ta mig till skolat i morgon eller vänta en dag till och börja på tisdag… *velar*

Vår i Luxembourg:

Vix längtar efter våren. Rosa fluffträd med blommor som ser ut som spunnet socker tycker vix är mysigt. *nickar*

OBS!

Sisu, jag hoppas verkligen att du har uppmärksammat att mina bloggdatum skrivs modell EU-datum! *nickar*

Nu när jag letade runt lite hittade jag en bild av hur Wille såg ut första gången han hade vattkoppor förresten. Lite dålig kvalitet eftersom jag fotat av mitt ”riktiga foto” med digitalkameran. *skannerlös*

Så här många hade han i ansiktet (och sedan hade han ett par på öronen och en på ryggen) men ändå fick han en omgång vattkoppor till lite mer än 1½ år senare. :O

Nu längtar jag för övrigt efter våren!

Min son, uppfinnaren

Wille började på fritids i höstas. På fritids har de en snick, vilket inte finns på någon av förskolorna. Wille bor i snicken!

Nästan varje dag har han med en ny uppfinning hem, uppfinningar av varierande storlek – en del får knappt ens plats i bagaget på vår Volvo-kombi. Uppfinningar som han förklarar funktionerna på in i detalj. Bland verken hemma finns bl.a. en magnethittare (om någon undrar vad man ska ha den till, så är den bra för att hitta alla magneter som dräller i leksakslådorna – jodå, finns öööh typ inga sådana i leksakslådorna här hemma, men i alla fall) och en toppenbra flugdödare (en planka med spikar som sticker upp, tanken är att flugorna ska flyga på dem i full fart och dö av att spetsas på spikarna ^^ ).

Så kom då maken till fritids en dag och möttes av Wille och en ny uppfinning, den här:

Följande dialog utspelar sig:
M – Oj, vad har du gjort för uppfinning idag?
W – Men det ser du väl, *suck* det är en råttfälla ju!
M – Jaha, en råttfälla – hur fungerar den?
W – Jo, råttorna springer in här i öppningen, och så fastnar de på spikarna och skruvarna och då dör de! *nickar* Och OM de lyckas ta sig förbi allihop fastnar de på tejpen längst ner, och då dör de i alla fall!

Bilder på insida och undersida, den gröna glittriga piprensaren har han satt dit för att piffa till råttfällan lite. Jodå, han tänker både på funktion och estetik min son.