Om när mamman nästan dog…

I går var jag ute och sprang. Jag sprang (eller ja sprang och sprang – jag blandar mellan att gå och springa efter förmåga) den vanliga rundan (som inte är någon runda alls eftersom jag springer 17 minuter rakt ut på en grusväg och sedan vänder och springer 17 minuter tillbaka).

Så när jag har vänt och är på väg hem igen ligger det en s n o k på grusvägen. Det var väldigt nära en plötslig död kan jag säga. Fobi, vem jag? 😦

Annonser