En helt vanlig kväll…

Mårran och Wille dansar lite i köket efter kvällsmaten innan de försvinner iväg mot övervåningen för att leka det där allra sista. Mamman och pappan sitter kvar vid bordet lite till. In kommer Selma, skuttar runt i biblioteket – samtidigt uppstår ett konstigt litet pipande ljud.

En liten näbbmus! Mamman och pappan flyger upp från köksbordet. Mamman för att försöka rädda näbbmus, pappan för att hålla sig undan. Typ. Selma får fatt i sin nyfunna mumsbit och springer mot dörren, tappar näbbmusen utanför Willes rum, varpå den än så länge pigga krabaten passar på att smita in i rummet med 1 miljon prylar att gömma sig bakum, under och i. Mårran och Wille kommer samtidigt nerstörtande från övervåningen med Wille i täten gastandes ”Mamma, låt inte Selma äta upp den!”. Han slänger sig ner på golvet i sitt rum för att titta och hjälpa till att leta. Mårran utbrister ett ”Iiiiiiih” som skär genom märg och ben och sällar sig till pappan som räddat sig upp en bit i trappan för att inte bli uppäten eller något åt det hållet. 😉

Till sist smiter det lilla krypet ut i hallen och gömmer sig i Mårrans ena känga. Snabbt kniper mamman kängan, skuttar i skorna och beger sig ut för att släppa näbbmusen. Och så var ordningen återställd. Ja, för alla utom Selma som fortfarande går omkring och letar efter sin borttappade godisbit i biblioteket…