Det där med att opereras

Idag har Mårran blivit av med en körtel bakom näsan och fått mandlarna förminskade. Inne på uppvaket efteråt började Mårran vifta hej tjovilt (tur att hon var svårstucken och fick porten i foten) och gasta ”Jag vill heeeem, jag vill heeem! Jag VILL inte bli opejejad, JAG VILL HEM GENAST! LYSSNA på mig!” med lite lagom berusad stämma.

När mamman som krånglat sig upp i sängen och fått en vevande Mårra i famnen snällt berättade att operationen redan var klar lyckades Mårran bända upp ena ögat och blänga lite. En dos Ketogan och lugnet infann sig igen.

En lång tupplur, 3 isglassar och 2 glas saft senare var vi redo att peta på den nyinförskaffade prinsessklänningen och åka hem. Givetvis med ännu en isglass som färdkost. Någon förmån ska man väl ha? 😀

Och efter att ha hört andra patienters reaktioner i korridoren gissar jag att obligatorisk prinsessklänning efter operationer kan vara något att fundera på att införa…

Annonser

Författare: Viktoria

Fotonörd, helst barfota, godisgris, boknörd, vårdadministratör, mamma, morgontrött, sjunger gärna (men hur bra är en annan fråga), fru...

3 reaktioner till “Det där med att opereras”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s