Men hur petig kan den där mamman vara?

Igår satt mamman med en vetekudde tryckt mot ansiktet. Bihåleinflammation. Tjo!

Så kommer Mårran, ställer sig framför mamman och utbrister:

Men mamma! Haj du ont i ajmhålojna fojtfajande?

Mja, nä, och inte är de snorfyllda heller. Hoppas jag.

Annonser

Att kattsäkra en gran

Vi gjorde det enkelt för oss. Vi placerade granen i vardagsrummet. Vardagsrummet har nämligen dörr. När vi så skulle äta kvällsmat var mamman klurig nog att stänga vardagsrumsdörren innan hon gick ner.

Den som är lite extra klurig tittar bakom elementet innan dörren stängs. Nyss fick jag släppa ut en förtvivlat ylande Figge katt från vardagsrummet där elaka matte stängt in honom. Tur att det var Figge som är för gammal för att bry sig om trista prylar av modell julgranspynt.

Tandläkarbesök

Idag har pappan varit med Wille hos tandläkaren. Wille är 8½ och har fått alla nya tänder. Inte så underligt tycker vi. Grabben fick sin första tand (vilket mormodern hävdade var rena fantasier när jag började fundera över om ungen höll på att få tänder) när han var 3½ månad (Gissa vem som triumferande ringde och berättade nyheten för mormor först av alla? 😉 ) så vi tycker väl inte att det är så konstigt att ungen är tidig  när det gäller att tappa och få nya heller. Men detta var alldeles för tidigt enligt tandläkaren och gav pappan en liten åthutning.

Så nu undrar jag hur man får tänder att sluta växa. Och om någon vet – snälla tandfén, kan Wille få tillbaka sina mjölktänder? Han har i och för sig redan köpt ett spel för sina guldpengar, men du kanske kan se det som ett lån?

Wille och bokstäverna

Jag vet inte riktigt hur unge herrn har fått lära sig bokstävernas uttal i skolan. Årets julkalender heter ”Hotell Gyllene Knorren”, men Wille envisas med att glatt hojta ”Hotell Gyllene Snorren” var gång han ser det – minst en gång om dagen med andra ord.

Och skyller allt på sin lärare i förskoleklassen. Att inte fröken i ettan och tvåan märkt något är ändå lite märkligt tycker jag…