Hur man än vänder sig…

Idag tog jag den tidigare bussen hem. En trevlig höstpromenad hem med barnen, tänkte jag. Tidigare än vanligt dessutom.

Vi hann precis ut från Mårrans förskolegård innan hon började illvråla. Hon ville ha vantar, hon ville bli buren och en hel del till. Hela vägen hem ylade hon – arg som ett bi – så tårarna sprutade. Wille fick ont i öronen och tog en annan väg hem. Själv kunde jag inte riktigt med att göra samma sak, Mårran är ju trots allt bara 4½ år. Underbara promenad!