Svartån…

Idag har vi varit på promenad. Vi gick över Svartån. Ja, på en bro alltså. Barnen petade i löv och pinnar och sprang från ena sidan av bron till andra för att se hur löven och pinnarna kom flytande. Och som den lille filosof Wille är började han fundera över hur långt löven och pinnarna skulle flyta. Han frågade vart Svartån leder. ”Tranås i alla fall, sen vet jag inte riktigt – fråga pappa” tyckte jag, eftersom pappan bott längs Svartån i sisådär 27 år.

Ääääh, pappa var nog inte skolan den dagen de fick lära sig det!

fick jag till svar från Wille då. Kaxig eller? 😉

Annonser

Att åka buss…

…med Mårran och Wille är spännande. Igår skulle jag klippa håret. Och som ett litet brev på posten kom huvudvärken. BAM! Turligt nog klipper sig maken och jag hos samma frisör OCH maken hade beställt klipptid till idag. Så vi bytte! Frisören blev lite förvånad när maken stolpade in hos henne igår eftersom han inte ringde och förvanade, men fin i håret blev han.

Tillbaka till ämnet. Mårran, Wille och jag skulle alltså ta bussen in till stora staden idag. Det började med att vi fick försöka springa ifrån Selma på vägen till busshållplatsen. Hon struttade efter högljutt klagandes.

Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta, alltid ska man vänta. JA, där kom bussen. Skutt på! Och så var det då dags att betala med värdekortet. ”Hej! En vuxen och ett skolbarn till Nässjö.” sa jag lite käckt och tyckte själv att jag var väldigt tydlig. Det var jag nog inte. Buschauffören knapprade lite och så fick jag hålla kortet framför kortläsaren. BIIIIP! *röd lampa* Nähopp, tyckte busschauffören och knapprade lite till. Nytt försök. Jodå, där drogs 14 kronor för en ungdomsbiljett. Jag blev lite lagom fundersam eftersom jag nog inte tycker att Wille ser ut att vara någonstans mellan 16 och 25 år. 😉 Så pekar chauffören på Wille och frågar ”Och hur gammal är han?” och DÅ blev det lite FÖR förvirrat i mammans hjärna. ”7 år!” säger jag och blir SURT rättad av Wille, ”Men MAMMA! Jag är 8 år faktiskt.” – inte för att det skiljer något i pris så det kan ju i alla fall inte ha verkat som att jag försökte få honom att åka billigare. Sedan följdet ivrigt knapprande och blippande och BIIIIPande med röda lampor som värsta discolamporna. Busskassan öppnades och stängdes ett antal gånger och till sist sa chaffisen matt att det minsann hade fungerat, och det kan jag meddela att det hade det inte! Det lös nämligen vare sig gröna eller röda lampor. Så vi fick glatt gemensamt åka på EN ungdomsbiljett.

Men, men, jag får väl vara stolt över att jag ser ut att vara 10 år yngre än vad jag är… Vi kom dit vi skulle. I tid. Och nyklippt är jag. Modell page. 😀