Reklam

Häst??? Har du impulsköpt en häst?

Nej, jag tänker inte titta på Lyxfällan ikväll heller.

Annonser

Det där med frukt…

Var på ICA en sväng och råkade höra en diskussion mellan mor och dotter.

Dottern: Åh mamma, titta! Risifrutti!
Mamman: Mmmm… *tittar bland mjölken*
Dottern: Kaaan jag inte få en?
Mamman: Till vad?
Dottern: Jag kan ha med den till skolan! *nöjd*
Mamman: Nej, i skolan har ni fruktstund.
Dottern: Men [infoga valfritt namn] har haft med Risifrutti till skolan!
Mamman: Det spelar ingen roll. Ni har fruktstund i skolan, alltså ska du ha med frukt!
Dottern: Men mamma – det ÄR ju frukt i!

Det blev ingen Risifrutti. Dottern skuttade iväg för att titta på något annat när jag passerade. Och jag kunde inte låta bli. Våra blickar möttes. Och jag kunde som sagt inte låta bli! Så när jag gick förbi sa jag:

Men det ÄR ju frukt i!

Och lade snabbt som ögat till att jag har en likadan liten hemma. En sådan där med svar på allt alltså. 😉 Hon tog det på rätt sätt, tack och lov. 😀

Feber

Idag har maken varit hemma och vårdat Wille. Wille har feber. 39,8 °C just för tillfället. När Wille inte ens vill ha isglass och chips, då är han SJUK. Stackars!

Mamman har varit på föreläsning om diagnoskoder och KVÅ (kvalificerade åtgärdskoder). Och som vanligt ledde det till en massa funderingar. Som till exempel hur systemet hanterar en kvinna som bytt kön till man och sedan föder barn. Räknas man som man när snippan finns kvar eller blir man en man som fött barn trots att diagnoskodssystemet skriker att det är omöjligt?

Telefonlinjen med eget liv…

…fortsätter glatt att ringa hit trots att telefonen är vidarekopplad till makens mobiltelefon. Telefonsvararen är numera proppfull. Helt tvärfylld av knaster- och sprakmeddelanden. Jag tyckte lite synd om telefonsvararen som fick jobba så hårt precis HELA tiden så den sover nu. Hoppas Telia är lika snabba som de brukar vara när det gäller att laga våra knastelefoner. 🙂

Och *WIEEEE* bredbandet fungerar ändååå! Tänk vilka abstinesproblem jag fått annars?!

I takt med att snön smälter…

…börjar vår telefon att leva sitt eget liv.

Just där vi bor verkar telefonledningarna vara lite extra utsatta för fukt, för det är inte första gången det händer.

Den här gången knastrar och sprakar det när man lyfter på luren. Knastret och spraket är också väldigt sällskapssjukt, för titt som tätt ringer telefonen. Gång på gång ringer det. Och vem är där? Jo, knastret och spraket. Jättespännande!

Å andra sidan var det ÄNNU mer spännande den där gången när vi och en granne ett par hundra meter bort bytte telefonnummer med varann. Då knastrade det och sprakade också, men som en bonus kom alla deras samtal till oss och alla våra till dem. Gissa om de som ringde blev förvirrade när vi instruerade dem att ringa vårt telefonnummer för att få tag i familjen de egentligen ville tala med…

Och för ännu längre sedan kopplade fuktfelet ihop vår telefon med två av grannarnas. Ringde det hemma hos oss, ringde det hemma hos dem också. Gissa om det var förvirrat när alla lyfte på luren ungefär samtidigt och sa ”hej”. 😉

Jag är nog ganska nöjd med lite sällskapssjukt knaster och sprak när jag tänker efter.

Den där Selma

Har jag berättat att vi har fått en knasig katt? Hon tror på fullaste allvar att hon är smidig när hon intar den här positionen var gång vi ska äta:

För egen del är jag inte RIKTIGT lika övertygad om att det är bästa stället hon kan hänga på… 😉 Jag är inte heller särskilt övertygad om att det är klokt att visa hur PIGG jag ser ut en helt vanlig lördagmorgon. Folk kan ju bli avundsjuka…