Telefonlinjen med eget liv…

…fortsätter glatt att ringa hit trots att telefonen är vidarekopplad till makens mobiltelefon. Telefonsvararen är numera proppfull. Helt tvärfylld av knaster- och sprakmeddelanden. Jag tyckte lite synd om telefonsvararen som fick jobba så hårt precis HELA tiden så den sover nu. Hoppas Telia är lika snabba som de brukar vara när det gäller att laga våra knastelefoner. 🙂

Och *WIEEEE* bredbandet fungerar ändååå! Tänk vilka abstinesproblem jag fått annars?!

Annonser

I takt med att snön smälter…

…börjar vår telefon att leva sitt eget liv.

Just där vi bor verkar telefonledningarna vara lite extra utsatta för fukt, för det är inte första gången det händer.

Den här gången knastrar och sprakar det när man lyfter på luren. Knastret och spraket är också väldigt sällskapssjukt, för titt som tätt ringer telefonen. Gång på gång ringer det. Och vem är där? Jo, knastret och spraket. Jättespännande!

Å andra sidan var det ÄNNU mer spännande den där gången när vi och en granne ett par hundra meter bort bytte telefonnummer med varann. Då knastrade det och sprakade också, men som en bonus kom alla deras samtal till oss och alla våra till dem. Gissa om de som ringde blev förvirrade när vi instruerade dem att ringa vårt telefonnummer för att få tag i familjen de egentligen ville tala med…

Och för ännu längre sedan kopplade fuktfelet ihop vår telefon med två av grannarnas. Ringde det hemma hos oss, ringde det hemma hos dem också. Gissa om det var förvirrat när alla lyfte på luren ungefär samtidigt och sa ”hej”. 😉

Jag är nog ganska nöjd med lite sällskapssjukt knaster och sprak när jag tänker efter.