Resumé av dagen:

Sol – Mårran och jag tittade på Lotta på Bråkmakargatan.

Wille kom hem från skolan, maken från jobbet.

Mat – fläskkotlett, klyftpotatis och sås.

Vi skulle ut i skogen och plocka svamp. Hann precis utanför dörren och börja gå så kom regnet.

Leta, leta, leta. Liite plock. Lite mer plock. Reeeegn!

Hem igen! Hoppa, hoppa vattenpöl. Wille sur!

Hemma! Sliiita av blöta kläder, på med pyamas. Kantarellmackor!

Sluuut! 😀

Annonser

Dagens stolta

Såg en död liiiten huggorm (ja, tro nu för allan del inte att JAG kikade på ryggen på den för att se mönstret, men jag hade ju med mig någon som var lite mindre spattig än vad jag är 🙄 ) när vi skogspromenadade, och jag fick inget psykbryt. *stolt*

Murmeldjur

Japp, japp. Idag känner jag mig som ett murmeldjur.

Solen skiner, himlen är blå och egentligen bara MÅSTE vi ju vara ute – det är ju fint väder!!! Men jag skulle helst krypa ihop modell boll och sova en skvätt eller två. 🙄

Nåja, Mårran tycker vi ska på cykeläventyr, så vi får väl se om jag lyckas släpa mig utanför ytterdörren. Om inte annat måste jag låsa upp den, för om sisådär 10 minuter kommer Wille hem från skolan. Japp, japp, min STORA kille kan gå hem själv från skolan. Han råkade i alla fall hitta hem i tisdags, och förhoppningsvis tappar han inte bort sig själv i drömmarnas värld idag heller.

Mårrans rapport till pappa:

Dåcktåjn kände på min ben. Och vet du, jag bet inte honom och jag måjjade inte helllej *stolt Mårra*

Och så var det. Mårran hade med sig dockan Karin (eller KaJin som Mårran säger) och läkaren var klurig nog att undersöka Karins ben först. Sedan mutade mamman med lite äpple så fick han klämma och känna på benet. Domen blev nytt återbesök om 2 år. Vad-det-nu-är-som-i-alla-fall-inte-är-farligt hade inte vuxit, och det är ju skönt.

Efter att Mårran var färdigundersökt fick hon leka lite i barnväntrummet. Först fick mamman stränga order att vara tyst, för det satt en gammal gammal farbror och halvsov i en rullstol. Så jag var tvungen att vara tyst så att jag inte väckte honom, sa Mårran. Sen rullades han iväg av en anhörig, och då var jag tvungen att vara tyst eftersom dockan som fanns där sov.

Efter att ha rättat till dockans täcke vänder sig Mårran och – och får syn på läkaren som undersökt henne, varpå hon brister ut i ett:

*irriterat smackande läte* Men, nu kommer han IGEN!

Gissa om jag skrattade så dockan vaknade, läkaren svängde om hörnet så hans reaktion missade jag. Tyvärr.

Benkontroll

Imorgon är det dags för årets kontroll av Mårrans ben.

Mårran har knepiga förhårdnader i ena låret. Som ingen läkare vet vad det är, fast de har sagt att det inte är något malignt. Alltid en tröst. I vilket fall som helst är det dags att åka till doktor ortopeden för att visa upp benet. Synd att man måste ha Mårran med – jag är lite orolig för att hon kommer bita farbror doktorn om han kommer för nära… 😮

Håll gärna en tumme för att hon nöjer sig med att morra och visa huggtänderna.