Diktat…

Idag har jag hjälpt till med att skriva en annan medicinmottagnings anteckningar. Strålande bara det, hjärnan måste JOBBA igen – tröttande. Inte nog med det, läkarna där bryter på lite olika språk i varierande grad. Och det hade inte varit så krångligt om inte ena läkaren envisas med att ha diktafonen (gissningsvis) i rummet intill. Han hörs nästan inte alls trots att allt är inställt på högsta volym.

Fast han fick mig på gott humör ändå idag. Jag hade just startat ett nytt nytt diktat och börjat fippla med en ny anteckning. I lurarna hör jag hur han säger patientens personnummer och namn (säkerhetsgrej för att kunna se så att läkaren inte dikterat på fel patient för den som funderar på det) och avbryter det hela med ett ”FLÄMT”. Fortsätter sedan med att diktera ”Oj, jag kom åt en spak här på stolen så den sjönk helt plötsligt”.

Det blev så dråpligt! Snäll som jag är lät jag i alla fall bli att skriva in det i patientens journal. 😉

Annonser