Ja, vad ska man säga…

Mest jobb just nu. Tar nog lite tid till innan den där förlamande tröttheten släpper, haha. Myyyycket smågrejs att komma ihåg att göra på dagarna, och det tar på krafterna. 😉

Utöver det skriver jag en del journalanteckningar om MS, och som den hobbyhypokondriker jag är börjar jag fundera på symtom… 🙄 Sen är jag mer modell Lasse Brandeby – jag tror att jag har lite av varje i sjukdomsväg, men jag skulle aldrig få för mig att söka läkare för det, för då får man kanske veta att man mår sämre än vad man trott ju. 😉 😛

Annonser

Rekord?

Jag tror att Mårran just slog sitt eget rekord i plättätning. Sådana där plättar stekta i plättlagg alltså. 26 stycken klämde hon i sig – sedan sa vi stopp, annars hade hon nog ätit några till. 🙄

Stackars katt!

I natt vaknade maken av att Tusse ylade. Ylade så där som bara en katt kan.

Makens första tanke var att katten var skadad (igen). Han har en nerv i ryggen som blev skadad då veterinären sövde honom får snart 2 år sedan och den där nerven strejkar lite ibland om Tusse slår i bakbenet eller så. Följden blir att Tusse blir SUR för att benet inte fungerar. Nästa tanke var att Tusse tagit med något djur in. I värsta fall levande, och tappat bort det. Det har hänt nämligen. Och maken är inte särskilt förtjust i gnagare av den mindre varianten. 😉

Upp yrade maken och hittade till sist katten. Sittandes på golvet framför Willes säng. Där satt han och stirrade på den tomma sängen. Oroligt! Han satt alltså och försökte få familjen att förstå att vi tappat bort en unge. När han såg maken komma (till sist *suck* 😉 ) tittade han anklagande. Maken förklarade yrvaket att Wille hade följt med farmor och farfar hem, och att han kommer hem på onsdag kväll. Då lommade Tusse ut i köket för ett litet nattmål istället. Och ordningen var återställd.

Diplomaten…

…har varit här igen. Svärmor kallas hon tydligen också. 😉

De var här och hämtade med sig Willeman för ett par dagar, svärföräldrarna. Svärmor tittade på mig och sa ”Men OJ vad du är BLÅ under ögonen, är du sjuk?”. ”Eh, nej” svarade jag ”jag bara är sådan – ytliga blodkärl du vet.”

Jo, du brukar vara lite blå i vanliga fall – men inte så HÄR pass!

Nähopp, nehej – tack för de uppmuntrande orden! *funderar på om jag ska orka rota fram concealern eller om jag ska måla hela ansiktet blått istället – det senare är nog enklare*

Och säga vad man vill – men det är tur att hon inte jobbar någonstans som diplomat. 😉

Jag ber om ursäkt!

Allt är mitt fel! Förlåt!

I dag när vi vaknade sken solen från en näst intill klarblå himmel. Molnen som fanns där var i alla fall vita och såg regnfria ut. Och det var då jag gjorde misstaget! Jag tänkte ”Åh, jag kan tvätta och hänga tvätten på tork ute!” Klantigt, jag vet, men jag gillar soltorkad tvätt.

Jag hann hänga precis halva omgången tvätt innan regnet kom. Och nu får den banne mig hänga där tills den torkat, så det så! Så om ni undrar varför det regnar hela sommaren, så vet ni…

Maken…

…väntar på att vi ska bestämma tapeter till sovrummet så han kan tapetsera. I dag började det klia i fixarfingrarna så hoppsan – nu har han slitit ut ALLT från lilla minitoaletten på övervåningen och börjat mecka upp panel på väggarna. Hoppsan! Fast det KAN vara bra med två toaletter på 4 personer. *nickar* Och varför avsluta ett  projekt innan man påbörjar nästa – det tyder väl mer på att man inte klarar av att hantera kaos än att man är organiserad, visst?

Påbackad

I dag har min son råkat ut för något unikt på fritids. Han satt i godan ro på golvet och lekte lite. Så helt plötsligt blir han påbackad av en humla och därmed stucken på handen. Humlan satte sig fast på fingret och vägrade sluta stickas.

Stackars Wille!

Det kan också ha varit så (kom han fram till efter en stunds funderande) att han satt på golvet och lekte och råkade sätta handen på en humla han inte såg, men mest troligt var det att humlan backade på honom. *nickar*