Den förlorade sonen…

…kom hem i går. Maken fick en rapport från farmor och farfar. Wille hade inte saknat sina föräldrar ett endaste dugg, men fått darrig underhaka när han pratade längtansfullt om sin syster. Syskonkärlek är för sött!

I dag på morgonen var Mårran lite gnällig när vi försökte väcka henne. Maken gav upp henne och gick och väckte sonen, varpå Wille fullkomligen flög över till Mårran glatt hojtandes att han saknat henne. Mårran vaknade blixtsnabbt, satte sig upp och gastade att  han skulle komma och ligga på hennes arm. Sedan kramades de. Hårt.

Och Tusse katt är nöjd igen – flocken är samlad. *nickar*

Annonser