Rekord?

Jag tror att Mårran just slog sitt eget rekord i plättätning. Sådana där plättar stekta i plättlagg alltså. 26 stycken klämde hon i sig – sedan sa vi stopp, annars hade hon nog ätit några till. 🙄

Annonser

Stackars katt!

I natt vaknade maken av att Tusse ylade. Ylade så där som bara en katt kan.

Makens första tanke var att katten var skadad (igen). Han har en nerv i ryggen som blev skadad då veterinären sövde honom får snart 2 år sedan och den där nerven strejkar lite ibland om Tusse slår i bakbenet eller så. Följden blir att Tusse blir SUR för att benet inte fungerar. Nästa tanke var att Tusse tagit med något djur in. I värsta fall levande, och tappat bort det. Det har hänt nämligen. Och maken är inte särskilt förtjust i gnagare av den mindre varianten. 😉

Upp yrade maken och hittade till sist katten. Sittandes på golvet framför Willes säng. Där satt han och stirrade på den tomma sängen. Oroligt! Han satt alltså och försökte få familjen att förstå att vi tappat bort en unge. När han såg maken komma (till sist *suck* 😉 ) tittade han anklagande. Maken förklarade yrvaket att Wille hade följt med farmor och farfar hem, och att han kommer hem på onsdag kväll. Då lommade Tusse ut i köket för ett litet nattmål istället. Och ordningen var återställd.

Diplomaten…

…har varit här igen. Svärmor kallas hon tydligen också. 😉

De var här och hämtade med sig Willeman för ett par dagar, svärföräldrarna. Svärmor tittade på mig och sa ”Men OJ vad du är BLÅ under ögonen, är du sjuk?”. ”Eh, nej” svarade jag ”jag bara är sådan – ytliga blodkärl du vet.”

Jo, du brukar vara lite blå i vanliga fall – men inte så HÄR pass!

Nähopp, nehej – tack för de uppmuntrande orden! *funderar på om jag ska orka rota fram concealern eller om jag ska måla hela ansiktet blått istället – det senare är nog enklare*

Och säga vad man vill – men det är tur att hon inte jobbar någonstans som diplomat. 😉