Det här med kameror…

Eftersom jag var tärna på min systers bröllop och därmed stod där framme tillsammans med brudparet i kyrkan hade jag av naturliga skäl lite svårt att fotografera det hela. Därför var min kamera utlånad under själva vigseln och resultatet blev bland annat det här:

Annonser

Hynden

Vi har fått hund (eller hynd som Mårran säger).

Eller ja, vi har ljudet av en. När Mårran var mindre fick hon bok med ljudknappar – varje uppslag i boken handlar om ett djur och till varje uppslag finns en motsvarande djurknapp. När man trycker på knapparna får man höra hur djuren låter. Pedagogiskt! *nickar*

Det är bara det att boken lever sitt eget liv. Eller rättare sagt, hundknappen då. Lite då och då får boken för sig att vi behöver lite hundskall i huset och då skäller det till ett par gånger. I början var vi nära döden av förskräckelse kan jag säga, men numera känns det nästan lite hemtrevligt.

I dag hälsade hynden maken välkommen hem med ett litet skall.

En klar fördel jämfört med en riktig hund är att vår hund aldrig någonsin behöver rastas och den tuggar aldrig på möblerna.