Åh, vilken morgon!

Vi håller på att renovera vårt sovrum. För tillfället är vi garderobslösa och förvarar mina och makens kläder i Mårrans blivande rum.

Idag på morgonen skulle jag leta efter en kofta inne i vår ”garderob” – vår lamplösa provisoriska ”garderob” – kan i och för sig om man inbillar sig riktigt mycket vara lite smålyxigt med en rejäl klädkammare. ;o) Det som sedan hände var inte lika glammigt…

Jag står i dörröppningen och kikar in då jag råkar kika ner på golvet. Där ligger något lite bollformat med päls. Min reaktion var först något i stil med ”Men vad är det för mjukisdjur Mårran lagt här på golvet?”. När jag kikade lite närmre insåg jag att det var en kropp – en harkropp. Några centimeter längre bort låg huvudet!!!

Jag har nu börjat fundera över om Figge katt var maffiaboss i sitt förra liv… Samtidigt är jag tacksam över att han valde garderoben framför kuddarna i sängen. Faaast, det kan ju också vara så att han inte hunnit längre än till att gnaga av huvudet när jag hittade haren. Vad gör han då när han upptäcker att vi upptäckte hans harhuvudgömma??!

Jag är lite känslig för före detta levande saker som är i smådelar, så jag skrek på maken samtidigt som jag skuttade jämfota in på toaletten. Han fattade inte riktigt vad jag pratade om och gick ut i köket – vände och kom tillbaka modell ”Men jag hittar inget, vad pratar du om?”. Jag skickade in honom i Mårrans blivande rum varpå han med lite småpanik i rösten kläcker ur sig: ”Men jag var därinne nyss ju! Jag var ju där och hämtade min skjorta!!!” Alltså har han gått in utan att titta på golvet och trots minimal öppen golvyta lyckats gå bredvid haren och inte på/i. Skickligt! Hade jag lyckats sätta foten där tror jag aldrig jag hade slutat tvätta den – med klorin. *känslig*

Under tiden vi höll på med det där satt stackars Mårran naken på toaletten och roade sig med morgonkissandet. Hon kände sig lite övergiven där ett tag tror jag – ingen som applåderade och hurrade när det kom kiss idag minsann. ;o) Hon hade istället lyssnat på och analyserat uppståndelsen, så när jag kom in där hade hon många frågor hon ville ha svar på.

Mårran: Vajföj skjeek du mamma? Vaj hajen DÖÖÖD?
Mamman: Jag blev lite överraskad när jag hittade en hare inne på golvet bara. Ja, den är död.
Mårran: Vajför var den DÖÖÖÖD?
Mamman: Figge har dödat den. (Jag menar, vad ska man säga? Det ÄR ju så att katter dödar andra djur. Jag är mycket för att säga som det är och sedan får man gå vidare utifrån det.)
Mårran: MEN TÄNK OM FIGGE DÖDAR MEJ!! O_O
Mamman: Nämen, du vet ju att Figge tycker om dig (och där funderade jag lite på ordval – tänk om ungen får för sig att jag menar att Figge tycker hon smakar gott, men det fick hon inte som tur var) – inte vill han äta barn. Han äter bara smådjur som råttor, fåglar och möss – och så en och annan hare nu då.
Mårran: *fundersam* Mmmm… Vad gjorde Figge med hajens huvud?
Mamman: Eeeh, det hade ramlat av… (Nä, jag kunde inte säga att katten tuggat av det.)

Jodå, vi lever ett spännande liv…