Utmanad

Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp ”Mina bilder”
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade

Eftersom jag inte sparar några bilder alls i den mappen har jag istället hämtat en bild från 6e mappen på den externa hårddisken där alla bilder förvaras. 🙂

Det blev inte någon särskilt ny bild – det är Mårran som äter själv, hon är väl lite över 1 år där… Jodå, 13 månader till och med.


Själv har jag inte så många att utmana… Jag försöker med modellen att den som ser det här och känner sig manad får väldans gärna anta utmaningen. *nickar och kikar uppfordrande åt höger och vänster*

Annonser

I brist på annat…

Det här är svårare än du tror!

Regler:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!

Lycka till!

1. Vad heter du? Viktoria

2. Ett ord på fyra bokstäver: Vind

3. Flicknamn: Vera

4. Pojknamn: Valle

5. Yrke: Vuxendövtolk (så klart! ;o))

6. Färg: Vit

7. Klädesplagg: Vantar

8. Mat: Våfflor

9. Sak i badrummet: Visit (parfymsort)

10. Plats/stad: Venedig

11. En orsak att vara sen: Vinterstorm

12. Något man skriker: Vänta!

13. Film: Vi hade i alla fall tur med vädret

14. Något man dricker: Vin

15. Band: Vixen

16. Djur: Vädurskanin

17. Gatunamn: Vaxblekargränd

18. Bil: Volvo

19. Sång: Veronica

20. Aktivitet med mer än en deltagagare: Vattenpolo

Horoskop

Maken läste tidningen i dag på förmiddagen. Enligt horoskopet skulle han under dagen få en inbjudan.

Åh, spännande, tänkte maken som inte tror så särdeles mycket på horoskop.

När han kom hem från jobb och hämtning på fritids hämtade han posten. I postlådan fanns… …japp, ni gissar rätt – en styck INBJUDAN!

En inbjudan till fika med vittnesbörd och gemenskap hos samhällets bibelcenter. Japp, maken blev överlycklig – eller inte. 😉

Om kor

Idag har Mårran varit hos farmor och farfar under tiden jag var i skolan. Farmor och farfar bor i en före detta sommarstuga i ett litet minisommartugeområde med 4-5 sommarstugor bredvid en bondgård.

Farmor och farfar tog med Mårran på en liten promenad bort till bondgården för att titta på kossorna. Hon har varit sjuk en vecka, så det kändes bra att hon fick en liten promenad så hon inte får en jättechock när hon kommer tillbaka till förskolan och ska vara ute igen. 😉

På väg hem i bilen pratade jag lite med henne så hon inte skulle somna. På motorvägen surade hon över att vi inte följde efter en lastbil – jag försökte leda in hennes tankar på ett annat spår genom att snabbt börja fråga om promenaden och om hon sett några kossor. Jodå, det hade hon. Jaha, sa jag, vad sa kossorna då? Mårran var tyst i 2 sekunder, därefter utbrast hon: Mamma, kossoj KAN inte pjata! Lite lagom jättesnorkigt sådär.

Dagens lärdom: kossor kan inte prata, så det så!

Så fel det kan gå…

Mårran har en viss förmåga att hämta dvd-filmer och sätta fingeravtryck på undersidan. Många fingeravtryck. Fingeravtryck som får skivan att hänga sig.

Mamman rengör skivorna så de fungerar igen (eller fynkar som Mårran säger).

Nu kommer Mårran med sin älskade PettsonåFindusskiva – ena av två med hälften av avsnitten från julkalendern. Hon skulle bara rengöra den sa hon – blåste lite på ovansidan och torkade samma sida ren med klänningen. Samtidigt klabbade hon med hela handen på undersidan… Ja, vad ska man säga?

Jag sa ett matt ”tack för hjälpen” samtidigt som hon råkade tappa skivan nedför trappan. Tur den höll. :o)

Nu ska vi äta lunch – eller ja, vi får se hur det går efter att jag förklarat att hon inte ska se på TV när vi äter… ^^
Wish me luck!

Förvirrad, vad annars?

Vi såg på film härromkvällen. Eller ja, jag var så trött efter en veckas nattligt spring till toaletten med Wille så jag somnade gott, men jag hann se en stund. Vi såg XIII.

Eller film och film om man ska vara petig – någon form av miniserie nu släppt på dvd.

I vilket fall som helst – innan jag somnade hann jag störa mig på att jag inte kan komma på var jag sett skådisen som spelar killen med minnesförlusten. Skådespelarens namn är Stephen Dorff – jag har googlat (så klart) men ändå inte kommit fram till varifrån jag känner igen honom. *stön* Jag har en hel lista på olika filmer och tv-program där han varit med, men inget som får min hjärna att vråla ”jaaa, DEN är det!!!”.

Frustrerande!

Alla hjärtans dag

Wille sörplar vätskeersättning med svartvinbärssmak, jag pluggar, Mårran hostar och maken städar grovköket. Japp, vi känner oss jätteromantiska hela högen. 😉

Solen skiner och om Willes mage håller sig lugn funderar jag på att låta honom gå ut en sväng i solen i alla fall. Det är så fint att t.o.m. jag blir sugen på att åka lite skidor – jag som inte stått på ett par längdskidor sedan… *funderar* …nä, jag minns helt enkelt inte. Jag som tyckte det var ganska kul att åka.

Jag var med i Kalle Ankas skidskola. Jag hade ett par röda fina skidor av märket Kahru, Kahru Easy Wax stod det längst upp på dem med vit text, och mamma ett par grå (tror jag). Mamma klurade lite på det här med valla. Nere i kiosken hemma sålde de små burkar i piffiga färger. Röd för klistervalla om jag inte minns fel. Mamma blev riktigt haj på det där med att pjutta på valla på skidorna. Vi hade en hoper olika.

När man var med i Kalle Ankas skidskola fick man färga nån karta eller stapel varje gång man åkt en viss sträcka. Mamma och jag åkte runt elljusspåret tillsammans. Jag tyckte det var kul så länge inte folk hade skurit ut med ena skidan i svängarna – särskilt i nedförsbackarna. Så länge det fanns spår var jag på banan liksom, men så fort spåren var lite mindre djupa eller spåriga åt flera håll var jag förlorad, haha.

Ja, i alla fall – mamma var snäll och trälade runt elljusspåret med mig för att jag skulle få vad-det-nu-var-man-fick-för-att-fylla-i-hela-lappen. Så en dag när vi skulle ut var det klistervallaväder. Mamma vallade skidorna och vi vandrade genom samhället till spåret. På med skidorna och iväg. Lite trögt gick det allt, men åka kunde vi. Fast…. …vad lång jag kände mig helt plötsligt. Jag minns att jag tittade ned och upptäckte att jag fått ett lager snö på sisådär 5 cm under skidorna. Samma sak med mamma. Hon hade helt enkelt gått lite för hårt fram med den där klistervallan. Vi fick pjutta av oss skidorna, gå hem och valla om.

Andra vändan gick mycket lättare. :o)

Här kommer ett par rosor dagen till ära: